Ny blogg…

Ny blogg är på gång…denna kommer nog läggas ner och jag kommer köra en som är lite mer vardaglig. Som ni säkert märkt vid det här laget så tänker jag inte som alla andra och har ganska sjuk (Läs tråkig) humor! Och jag saknar verkligen att skriva. Det blir lite för korrekt och propert när det bara ska handla om träning. Eftersom träning just nu är en stor del av mitt liv, så kommer det ju självklart handla en hel del om sådant också. Men också lite mer vardagliga bataljer och tankar. Ny adress kommer….för dem enstaka själar som har orken att följa min skit.

Har varit lite off från träning i ca 3 veckor pga lite sjukdomar och sjukhusvistelser i familjen. Så prioriterat andra som vanligt…men man dör inte av att vara ifrån. Bara på ett igen. Känner att jag tappat suget lite. Det är sån jävla skillnad på att träna själv och med en kompis. Skulle verkligen behöva en träningspartner eller börja i någon CF klubb eller liknande….så man blir lite peppad och pressar sig själv. Det är sån jävla skillnad…så för alla som funderar på det, skaffa en träningspartner asap !

Har i alla fall gjort en lista på saker jag vill göra. Och som min träning kommer att vara fokuserad emot. Allt handlar inte om träning, en sak på min bucket list är Estrad poesi. Haha att jag ska skriva något och gå upp på scen och läsa upp. En annan punkt är att gå en MMA match. Vilket troligtvis kommer bli en shoto match. Där man har fler skydd och bara grapplas när man väl når marken. En annan sak är att lära sig dansa Salsa, göra från Ö till Ö loppet m.m. Är ganska många saker och jag kommer väl skriva om allt när väl bloggen öppnar. Är ju lite av en person som gärna vill testa allt och lära mig nya saker. Plus att jag lätt blir uttråkad och måste ha lite roliga mål att kämpa emot. Alla saker kanske inte ligger så varmt om hjärtat eller kommer bli jättestora utmaningar men det kommer att bli något att skratta åt i framtiden.

Eftersom jag så lätt blir uttråkad så måste jag hela tiden omringas av folk som inspirerar mig. En av anledningar till att jag inte har tusentals vänner och ganska snabbt låter personer i ens liv, rinna mellan fingrarna. Det är egentligen inte så att jag menar att vara elak eller nonchalant. Jag är en självupptagen idiot bara och ensamheten är mitt ”straff” som jag någonstans valt att acceptera. Jag är som jag är och är tacksam för dem få som står ut med mig och låter mig leva i min egna lilla bubbla.
Det finns ju mötesplatsen, match och liknande sidor….borde ju finnas någon sida för dem som bara behöver en vän ! Utan att ligga liksom haha….med liknande intressen, som vill hitta på tokiga grejer, resa och bara göra annat än att skrika öl och spela fjorton! Det är ju iofs också rätt kul ibland, but you get the point.
Stockholmsveckan i Visby är ju också en sån där grej som står på listan.

https://www.youtube.com/watch?v=UlMdqsX0jns

 

På återseende mina tappra läsare…

Two is one, one is none…

Brukar inte gnälla om sånt här men är lite extra gnällig idag märker jag faktiskt…först och främst såg jag en tjej på gymmet idag som låg i en benpress och hade lagt på 320kg och körde små korta rörelser. Man märkte på henne att hon tyckte hon var jätteduktig och stark. Sen direkt efter går hon till skivstången och ska köra frontböj och kämpar med stången och en 5:a på varje sida. Alltså sammanlagt 30kg…folk lurar sig själva lite ibland. Man kan göra en 10kg:s hantel jobbig. Its not always about the weight…

Men med anledning av överskriften så har jag upptäckt hur viktigt det är med en träningskompis egentligen. Hur många extra procent man pressar sig själv, när man är två. Det är ju ens kompis så man tävlar ju inte. Men man vill ju ändå inte vara den svagaste samt att den andre pushar och ”spottar”, när man som mest behöver det. Jag sa till Jocke när vi börja träna ihop att hans jobb är att göra mig fit och mitt jobb är att göra han fit. Det finns inga jag :P Sen att han typ oftast är den sämsta spotten man kan ha är en helt annan sak….typ tappar räkning och tittar på brudar och sånt haha. Men han är bra på att hetsa mig med cardio och att inte springa och köpa godis hela tiden. Så jag försöker göra honom stolt…önskar bara att vi tränade ihop lite oftare än vad det blir nu. Får ge mig ut på nätet och leta träningskompis. Fan finns ju massa dejtingsidor. Varför inga för folk som vill ha träningskompisar ??? Skitsnygga tjejer sökes som gillar att använda tights och köra mycket raka marklyft :P

Sjukstugan…

Efter att ha haft en konstant tryck över bröstet i några dagar, samt lite kramper och stickningar…så drog jag upp till Östa sjukhuset för att kolla så det inte var något allvarligt. Var lite orolig att det skulle ha varit hjärtsäcksinflammation. Tänkte kanske att jag dragit på mig det då jag kört på ganska hårt och möjligtvis kanske haft något lättare virus i mig. Nu brukar man väl oftast ha hög feber och lite annat när man har sånt, men för att vara på den säkra sidan så kollade jag upp det. Risken är om det skulle vara något liknande att man får vara fri från fysisk ansträngning i månader. Upp till ett halv år…och jag vet inte hur jag hade klarat mig då. Dör man så är man död liksom…tror inte man tänker så mycket på det. :P Men att inte kunna träna på ett halvår hade ju garanterat gjort att jag bara suttit hemma och ätit glass och gråtit till sex & city !

Var där uppe vid 00 och fick träffa en rätt söt sköterska som tog massa prover. Allt var bra och visade inga konstigheter. Fick ligga på en säng och vänta på doktorn som kom vid kl 05. Som tur var hade jag min mobil så jag kunde kolla på Play Tv, NHL och film. Så tiden gick kanske fort ändå. Doktorn var ännu sötare och även hon ville se min bara kropp och lyssna på mina andningar. Givmild som man är så bjöd jag även henne på en litet smakprov av min vältränade kropp. Dock lär dem ju inte varit så nöjda med vad dem såg för jag fick inga telefon nr ! :P

Allt var bra så fick åka hem utan några större svar. Antagligen är det väl något kostrelaterat som jag inte tål, eller att jag inte tuggar köttet ordentligt eller liknande. Den som lever får se…
Nu blir det lite Biggest loser och sängen. Ganska slut efter bara några timmars sömn och ett hårt bröst och triceps pass. Har ju enskilda armpass då jag gillar att köra dem med full styrka. Och varannan…på så sett stretchar man ut biceps när man kör triceps och tvärt om. Senast startade jag ju iofs armdagen med 5×5 bicepscurls. Tungt och ny rekordvikt, med lite fusk. Men mest för att vänja musklerna vid lite tyngre och chocka lite. Men annars kör jag hellre volym. Och brukar avsluta med lite underarmar & brachialis.
Armar och axlar är något jag verkligen älskar…och nu är det inte många skador kvar på denna arma gubbkropp. Wihooo!!

 

Mina mål…

Folk frågar mig ofta varför jag tränar så mycket och om jag inte har något liv ! :P Jag har alltid tränat mycket men samtidigt varit killen som kommer hem efter ett träningspass och dricker cola. Lite som Anders svensson haha…Jag har kunnat springa i timmar efter en boll men gråtit efter att ha joggat i 15 min. Alltid haft ett svagt mindset och lätt tryckt ner mig själv. I basket slog jag tex alla one on one, men var sämst i laget när vi spelade matcher och det blev lite riktig press på mig, i att prestera ! Fotboll var egentligen den enda sporten jag aldrig blev bra på, hur mycket jag än träna ! Är tex antagligen den enda anfallaren i Sverige som spelat en hel säsong i ett B-lag utan att göra ett enda mål ! Min sista fotbollssäsong och den är jag sjukt stolt över haha ! :D Tränat olika kampsporter…nu senast MMA. Så jag har alltid tränat mycket även om det kanske inte syns lika mycket som nu. Min instagram handlar ju almost bara om träning och så försöker jag hålla det andra till Facebook. Så träning har alltid varit en stor del i mitt liv. Sen är jag så gammal nu att jag inte kan vänta om jag vill komma i form. Bygga muskler tar tid, så jag känner att jag verkligen måste ligga i. Speciellt nu när jag har mycket tid. Sen vet jag att jag inte är expert så jag aldrig varit intresserad av att bygga muskler så det är mycket nytt som ska in i min lilla attackhjärna ! Den här industrin är lite större än jag trodde. Är ju inte bara att lyfta skit så löser sig allting själv.

Har upptäckt hur otroligt viktig en träningskompis är. Tränar ju dubbelt så hårt när Jocke är med, som när jag är ensam. Jag kan ju i stort sätt träna varje dag, men om intensiteten inte är rätt så kommer jag ändå aldrig gå framåt. Alla har ju olika smärtgränser och många ger upp så fort det gör ont och tror att dem kommer få någon utveckling. Jag tycker ju tex att jag tränat hårt nu i 6 månader och att jag borde haft bättre utveckling. Men vad är att träna hårt ? Det är nu dem sista veckorna som jag har utvecklas mest. Det är nu jag börjar förstå och tänka träning lite bättre. Så det känns nästan som att NU börjar jag träna. Jag är gammal och trögstartad liksom…

Så vad är mina mål ? Att se bra ut är ju alltid en bonus. Men jag vill bli en duktig atlet liksom…behöver möjligtvis inte kunna lyfta så jättetungt men kunna springa och ha en stark och välbalanserad kropp och leva hälsosamt. Vill ju tex göra en svensk klassiker, lära mig crawla och köra från Ö till Ö, springa gbg varvet, kanske till och med ett Maraton. Springa spartan race i Tyskland. Och lite sådana saker. Nu sa Jocke för några veckor sedan att han är med på allt utom Vasaloppet….men det tror han bara att han kommer slippa ! :P Man måste pröva allt minst en gång…
Jag är liksom trött på att ligga på soffan och vill ut och röra på mig…känna mig stark och odödlig igen!

Så 2014 blir det bara Tjurruset. Vi Kör Karlstad i sept. Sen nästa år så ökar vi takten och då blir det 2-3 lopp.

Dem bra sakerna finns alltid där….

Det hela började i lumpen. Jag hade varit på mönstring och gjort mina tester och när dem frågade vart jag ville hamna så svarade jag att jag ville göra det hårdaste. Kaxig som man var vid 18 års ålder ! Dem ville egentligen sätta mig på en stridsvagn men jag övertalade honom att jag skulle bli inskriven som jägarsoldat. Till slut fick jag lova att stryketräna hela sommaren emot en plats på Karlsborgs som livhusare. Jag hade fått en 8:a (9 är högst) i kondition, 4 i styrka och över medel i ”smarthet” & befälslämplighet. Bra siffor rakt igenom dock väldigt lågt på styrka. Vägde bara 70kg vid den tiden. Tyvärr var jag inte så smart och körde så mycket styrketräning utan vet att jag hämtat ut mina kängor i Karlsborg och sprang med ryggsäck & kängor från slottskogen ut till Askim och tillbaka…Träna hårt men kanske inte på det som jag borde.

Hela mitt liv hade jag drömt om att bli yrkessoldat och helst för något specialförband. Jag ville alltid vinna….alltid vara bäst. En tid innan jag rykte in hade jag fått knäskålen ur led, under en basketträning och hade fått ligga med ett bra tag i väntan på ambulans. Bodde då i Älvdalen och Ambulansen kom ifrån Mora, ca 4 mil. Väl framme kunde dem inte dra tillbaka den av någon anledning så jag fick åka hela vägen till Mora. Efter det var mitt knä väldigt instabilt och jag kommer ihåg flera gånger efteråt när det åkte ur led och tillbaka igen av sig själv. Riktigt obehagligt. Detta skulle jag ju verkligen behövt stärka upp men inget man tänkte på när man var 18. Då var man ju odödlig.

Jag ryker in och bli utsatt för alla möjliga påfrestningar. Vi springer mil efter mil med bår, springer in i rum med tårgas utan mask och får till och med ställa upp oss nakna på stranden med våra vapen, så att kinesiska turister skulle kunna ta foton haha. Ja Karlsborgs fästning är en turistattraktion och efter lite avkylning i Vättern. Så någonstans i Kina kan det finnas en bild på min snopp efter bad i en kall sjö. Inte okej ! :P Vi utsattes för mycket och mitt självförtroende var på topp. Som den bortskämde snorunge jag var, grät jag ibland och skyllde alltid på regnet när befälet frågade var det var. Jag valde till och med att pissa ner mig vid en skarpskjutning en gång, enbart för att jag inte ville dra på mig för mycket uppmärksamhet. Det var blött ute så ingen märkte något ändå haha…

Ja en gång fick vi till och med sitta i en ring på våra ryggsäckar och skicka runt en skarp handgranat med utdragen sprint, bara för att vi skulle lära oss att lita på varandra. Alla höll ju på att skita ner sig för ingen förstod ju då att det inte var någon sprängpatron i. Hände mycket olagligt under den tiden. Men det var en grym tid och jag har aldrig känt mig så stark som då. Jag var långt ifrån en duktig soldat men höll mig kvar när folk fick åka hem. 1 efter 1…till slut gav mitt knä upp, cirka någon vecka innan baskerprovet. En grön basker som jag så länge hade trånat efter. Mitt knä svullna upp varje gång det var marsch med ryggsäck och jag fick ge upp min dröm. Det var precis när det börja gå bra för mig i övriga rutiner. Började gå från att ligga sist till att jobba mig uppåt. Mentalt gav jag upp och fick till slut lämna in handduken. Länge kändes det som att jag hade svikit mina vänner. För om det är något man lär sig där så är det kamratskap och hur mycket varje individ betyder. Man visste att vad som än händer så kommer dem ställa upp med sina liv. Om man nöter något varje dag i 3 månader så blir det ganska starkt. Jag lärde mig så mycket på K3 och det var bland den bästa som hänt mig.

Men samtidigt var det en stor dröm som gick i bitar och där började jag att förlora mig själv. Efter det lyckades jag kära ner mig i en tjej och när det inte heller gick, började jag verkligen trycka ner mig själv. Jag gillade aldrig att förlora och mitt självförtroende var verkligen i botten. Ingenting lyckades jag med och jag fastnade i en spiral av negativa tankar och jag tryckte ner mig själv, mentalt. Det var ingen annan som gjorde det, utan enbart mig själv. Jag fokuserade bara på det som var negativt. Detta fortgick väldigt länge….tog säkert 10 år innan jag kom över det att jag aldrig skulle kunna bli soldat eller att jag förlorade min stora kärlek. Jag bara grubblade och grubblade och gnagde hål på mig själv.

Som tur var så var FBU väldigt rika på den tiden. Frivillig Befäls Utbildning…så jag kunde åka på 3 veckokurser, varje år där försvarsmakten betalade allt från flyg till boende och mat. Så jag åkte på allt från mörkerstrid, till sprängkurser och även jägarstrid uppe i norrland. Är en av dem få som fått gå en test kurs. Jägarstrid 2, där vi blev jagade av flygbasjägare med hundar. K3 hade gett mig en ganska bra grund och var alltid en av dem främsta. Ville verkligen inte svika K3 och mina vänners anda.

Jo det jag vill komma till är att jag under många år tillät mig själv att trycka ner mig. Mitt självförtroende var verkligen i botten och jag såg mig själv som värdelös. Jag träffade tjejer väldigt sent för jag var ju så värdelös så vem skulle vilja ha mig. Det är viktigt att säga att det var ingen som tryckte ner mig egentligen mer än mig själv. Och det har tagit ganska lång tid för mig att komma igenom detta. Lider väl än idag av att förlora, men jag har lärt mig att fokusera på det som är bra istället för det som är dåligt. Man skapar sin egen värld liksom. Om du hela tiden går runt och är negativ så kommer hela din omgivning antagligen också bli det. Om solen skiner och du bara koncentrerar dig på hur äckligt svettig man blir och kläderna klibbar, så kommer man aldrig kunna njuta av något. Lite sån har jag alltid varit och det krävdes bara några väl valda meningar från en okänd person, för att jag skulle börja tänka annorlunda. Ska väl inte påstå att jag är helt helad men hela min tankeverksamhet har fått sig en rejäl chock och idag njuter jag mer än någonsin. Dem flesta negativa personerna i ens liv är utsorterade. Inget personligt utan mer att jag inte riktigt känner att jag har plats för dem just nu. Ser ju folk dagligen som klagar på olika saker på instagram och lägger sig i hur folk lever. Vad pinsamt, vad dåligt, hur fan kan hen göra så ! Att folk orkar lägga sig i hur andra lever ? Orka med folk som bara fokuserar på sånt som är negativt…jag förstår varför så många gav upp mig.

Jag var väldigt ledsen över en tjej ett tag. Inte kärleksmässigt men vad jag tyckte var förlorad kärlek. Men sen slog det mig att om jag aldrig träffat hennes så hade jag aldrig fått uppleva allt sjukt roligt som vi ändå gjorde. Det är väldigt lätt att bli negativ och grå när man glömmer bort allt bra. För bra saker finns alltid där och dem är oftast fler än dem som är mindre bra….glöm inte bort det ! :)

Inte skrivit på länge…

Har haft så mycket tankar men inte orkat skriva något vettigt. Försöker ju mest hålla bloggen levandes tills det blir dags att satsa på den, på riktigt. Har tränat nästan varje dag. Vilar bara när jag känner att min kropp behöver det. Känns ingen idee att vila bara för att…utan försöker göra något varje dag. I värsta fall bara en PW på 1-1,5 tim. Men helt teoretiskt kan man ju träna varje dag utan något vidare resultat, så det säger ju egentligen inte så mycket. Och det är en sak jag funderat mycket på under dem senaste dagarna. Jag ser väldigt många på gymmet som tror att dem tränar, men egentligen bara går runt och ”lullar”

Jag tänker så här. Alla människor har olika smärttrösklar. En del personer har förmågan att pressa sig till oerhörda gränser medans andre ger upp, vid minsta lilla smärta. Jag själv befinner mig någonstans mitt i mellan. Jag har alltid gett upp lite lätt…men börjar ställa om det där mindsetet som gör att man pressar sig lite extra. Stort tack till detta är ju crossfiten. Hatade det verkligen i början och jag ger väl fortfarande upp för lätt och bryter mina ”set” för tidigt men jag blir bättre på det. Även om det går lite långsammare än jag hade hoppats på. Tror det handlar mycket om att bygga upp referenser att ha i bakhuvudet och kunna plocka fram, when things get tough. Om jag tex aldrig sprungit 3 mil och ska göra det första gången så kommer jag ju garanterat ge upp ganska tidigt. Men om jag utsatt mig för liknande prövningar innan så är jag trygg i smärtan och vet vad jag klarar av och dem där negativa tankarna kommer inte att trycka ner en och få en att ge upp.

Jag måste nog bestämma mig lite om jag är en tyngdlyftare eller bodybuilder :P Det är ju ganska stor skillnad på att bygga en muskulös kropp och bli stark. Även om en stor muskel oftast är en stark muskel. Ser folk på gymmet som enbart lyfter så tungt som möjligt hela tiden. Även jag har varit sådan! Men försöker tänka lite mer muscle under tension. Vi bygger muskler, inte egon :P Alla fall jag. Vill ju få upp volymen…är inte så mycket för PR egentligen. Även om man har några egna små delmål som man vill uppnå. Men är ju äldre och vet att blir jag skadad så tar läkeprocessen betydligt längre tid än när man var 18 och kunder ramla ner från hustak och ändå springa ett marathon, dagen efter. Känns inte riktigt värt det…för mig. Så teknik före råstyrka….someday! När jag kommer kunna satsa fullt ut på denna hobbyn. Har i alla fall kört på nu utan att ge upp så är ganska stolt över mig själv. Det går sakta men säkert framåt…nu ska jag ladda för Crossfit open workout 14.5. Kommer bli galet spännande i natt :D

Boobs & candy…

Var nära att köpa en påse Polly bilar idag, men så kollade jag på baksidan och såg att dem är på 470 kalorier/100 gram. En påse är ju på 150 gram…holly shit tänkte jag och hängde direkt tillbaka den. Inte konstigt att man är lite fjortisfet!

Var på gymmet rätt tidigt idag och körde bröst. Tänkte testa ett nytt pass idag för att få in lite variation. 4 övningar, 8 set x 8 reps…30 sekunder vila mellan varje set.Hade lite svårt att hitta rätt när det kom till vikter. Är ju inte så ofta jag kör 8 set. Så något set blev för lätt och något för tungt…så nästa gång jag testar kommer jag ju ha lite bättre koll. Spelar ingen roll om det känns lite lätt i början för du kommer börja faila vid set 6-7 ändå. Ganska högt tempo eftersom du bara har 30 sekunder vila mellan varje set.
Så jag körde bänkpress med rak bänk, Incline hantelpress med hantlarna längst med kroppen och rakt upp, för lite variation. Och sen decline bench cable press. Bara för att försöka träffa alla delar av bröstmusklerna.
4:e setet är ett tripplesuperset (kan man säga så ?) av dips, flyes och en modifierad armhävning som ska träffa övre delen av bröstet. Alltså ni vilar inte förrän ni gjort alla 3 efter varandra (1set)
Flyes körde jag i maskin. Gick upp till 12 reps i dessa seten så det blev att riktigt pumpa ur det sista. Som sagt lite svårt med vikterna så fick inte riktigt det där pumpet jag ville ha men det blir bättre till nästa gång nu när jag väl testat. Alltid bra att mixa upp sin träning med reps och intensiteten.

Här är en bild på den modifierade armhävningen. Hälarna emot väggen, upp med rumpan och gå ner tills nästippen nuddar golvet, i stort sätt :P
Bild

Avslutade med en triceps burnout och 3 övningar vader a´4 set/övning. Tänkt att börja köra lite mer vader så ska försöka få rutin på det. Lägga in ett andra pass ibland med vader, mage och massa stretching. Fan redan Mars ju….dags att steppa up erat game !